Jag lever en kopia av ett liv som borde varit mitt men som säkert tillhör någon annan, för jag känner inte igen mig, kan inte minnas att jag gått med på allt som händer, eller frånvaron av händelser. Jag lever en kopia, ett liv på låtsas där jag ler och glittrar mot människor i en vanligt grå värld och jag låtsas att jag bryr mig i saker som svininfluensavaccinering, global uppvärmning och uggsens varande (eller ickevarande) i modevärlden. Säkert, i någon av kulissernas sprickor, hörs det hur jag skriker, jag tror bara att ingen bryr sig, för alla andra skriker lika högt. Jag är ett skämt och jag orkar inte ens bry mig. Jag är inte snål; jag bjuder på den, era jävlar.


Alice i Underlandet

Det är som att bli mer mottaglig för alla störningar, som att uppfatta allt brus som annars rinner förbi, som elektricitet mot huden. Jag tänker att jag behöver förnedringen, att det är just därför som jag behöver bli använd. Jag tänker att om du vore här (jag önskar att du vore här) så skulle du slå mig i ansiktet, leverera lavett på lavett, dra mig i håret, köra ner kuken i halsen tills det sprutade halsslem ur käften på mig, du skulle knulla mig hårt tills jag grät; och inget av det skulle vara fel. Men du är inte här, så jag sväljer mina tabletter istället, och en kvart senare är jag lika okänslig som vanligt.


Alice i Underlandet

Jag har provat många olika kombinationer av julfirande. Storfamilj; min mamma och hennes bror, hans svägerska och ALLA barn i herrgård med klassisk julkalkon, dyra leksaker och disneygran. Hysteriskt. Låtsasfamilj; en styvpappa och en mormor som leendes hatade varandra. Litet och familjärt; bara min mamma, mina syskon och jag. Välkomnande; både mormor och morbror inbjudna, men vi blev ändå ensamma eftersom de två inte var sams och båda gick. Kärleksfullt; jag och min pojkvän på julaftonskväll, mysandes i sängen. Uppdelat; hos hans familj på förmiddagen och hos min på eftermiddagen. Jobbandes; ett tolvtimmarspass, eller som när jag jobbade i butik; mellandagsrea-planerandes.

Och ju äldre jag har blivit, desto mer lugn eftersträvar jag. Jag vill kunna samla alla människor jag tycker om på ett ställe och bara vara, i frid. Tyvärr så fungerar det ju inte i verkligheten för det finns alltid folk som måste yttra sig om vad för sorts problem de har med olika människor i ens omgivning. Och i år verkar det krocka rejält. Just nu känner jag bara att jag skulle vilja ställa in julen.



Alice i Underlandet

förväntad måndagmorgon

Jag somnar och vaknar, somnar om och vaknar igen, det rullar på och både natt, gryning och dagsljus äter sig in i mig genom den flimrande lek av öppna versus slutna ögon som pågår. När jag slutligen kliver ur sängen är det fullt dagsljus och jag har huvudvärk. Ändå sov jag bättre än många andra nätter.


Alice i Underlandet

söndagkväll

Jag är nollad idag. Jag är trycksvärta, miljontals tecken hamrade mot klorblekt pappersyta utan att lyckas formulera en mening med någonting, bara svart kladd, liksom uppblött av regndropparna och smetad över allt. Jag är alla ord som fastnar i halsen och inte ens viskas fram. Jag är flimrande ljus av alla gatlampor när du sitter i bilen i över 120 på motorvägen. Gatlampor som insektspröt. Jag är ett ingenting alls.

Det blir som en uppgift att hålla andetagen i gång, att låtsas som reptilhjärnan är ur funktion och varje andetag vevas fram och igång manuellt. Luften går in, tungt, hela vägen ner i magen för att sedan pressas ur mig, manglas, för hand. Jag ligger stilla och behöver sysselsättningen, att räkna andetag fyller sin funktion.



Alice i Underlandet

söndagskärlek

Jag är på stört förälskad i Nicki Minaj.
Om du också blir kär finns ett av hennes mixtejps här.


Alice i Underlandet

söndagsfundering

Jag tycker om höstregn. Jag tycker om gråa himlar och vattendroppar som slås sönder mot fönsterglas. Jag tycker om att hållas nära, att hållas i värme så ånga lyfter från min hud när jag möter kylan utanför.

Jag tycker inte om att få sms en gång i månaden från mitt gamla kk som undrar om jag vill knulla, bara för att jag råkar vara den enda kvar han inte provat den här månaden.

Jag tycker inte om att få camrequests från den där semiflirten som hör av sig en gång var tredje månad och som jag inte har något gemensamt med och som bara skickar requests för att han råkar vara kåt, och vi råkar vara online samtidigt.

Jag tycker inte om att bara bli tilltalad när han är kåt och vill att jag ska se på honom när han runkar.

Jag tycker inte om att bli tillsagd att jag ska skicka nakenbilder på mig, efter en evighet av tystnad.

Jag antar att man skulle kunna säga att jag inte tycker om att vara ett bootycall.

Jag har inga problem med män som uttrycker sin kåthet, som säger att de vill ha min fitta. Men gränsen är hårfin, och det handlar om närhet. Graden av närhet avgör om man bara är ett bootycall eller om det är mig han vill ha. Jag tycker om att hållas nära.



Alice i Underlandet

I love Lucy Love

Nu ska jag sluta uppdatera bloggen för ikväll. Puss.


Alice i Underlandet

Jag känner mig väldigt grumpy, och behöver en varm filt att linda in mig i. Nu. Kanske en kopp te också, och en bra bok, en sådan man läser för nöjes skull.


Alice i Underlandet

naaaaw!

Men jag måste erkänna att det fanns en del av filmen jag tyckte väldigt mycket om. Den hade plutiga, rosa läppar, blonderat hår och stora lökar.


Alice i Underlandet

eew!

Och jag håller på att gå under av all puttinuttighet överallt, all romantik och fladdrande hjärtan och trots att jag hatar romantiska komedier så hyrde vi den där filmen med alla kändisar som är baserad på den där boken (ni vet, "he´s just not that into you") och den börjar bra, liksom ganska hård och sticker hål på alla kvinnliga föreställningar om romantik och skit, men någonstans efter ungefär halva så tappas tråden bort helt och allt ballar ur, kvinnliga hormoner, tårar, känslor och romantik är ÖVERALLT!

Och allt jag kan är att i stilla skräck se hur kärleken impregnerar allt. När Ben Affleck (SPOILER ALERT!) slutligen friar till Jennifer Aniston är jag blott en spillra, en kryp, en våt fläck av mitt forna jag.

Jag hatar romantiska komedier. Vet du varför? För att de finns inte på riktigt! För att kärlek gör ont på riktigt, för att den där bra killen som inte finns, för att det enbart är en hollywoodproducerad fantasi och inget annat. Jag avskyr romantik över huvudtaget, av samma anledning. Vi lär oss bara imitera en lögn, efterlikna filmer eller böcker, vi lär oss att det är så det ska vara när man är kär. Gulle gull. Jag dör!

Men nog fan vill jag ändå ha en bit av kakan.


Alice i Underlandet

Till Silke Scheuermann

Jag är allting, all fyllig svärta, den här natten i dina ögonhålor, jag fyller upp och väller över kanterna med tusen nålstick som blir stjärnor att strö över en uppspänd himmelsduk, en skamlös pastisch på någon annans första mening, här för att ta min plats på jorden.


Alice i Underlandet

yey!

Idag är det en bra dag, och jag känner mig barnsligt glad. Jag har varit på föreläsning/diskussion på högskolan och både insett och förstått massor som jag tror är viktigt för mitt skrivande. Jag har aldrig känt mig på så rätt plats vid rätt tidpunkt som jag gör just nu, mitt i livet. Och det är något bra att hålla fast vid. Dessutom fick jag en mysig present av en rar tjej, bara så där! Tack så jättemycket, gissa om jag kommer sprida väldoft i vintermörkret nu. Och som fin avslutning blir det komedi på sofflocket (under täcket) med ostbågar i godisskålen. Jag får till och med sovmorgon imorn, eftersom min dotter sover hos mormor i natt!


Alice i Underlandet

denna dagen

Det är tio minuter kvar av just idag och sammanfattningsvis har det inte varit någon bra dag även om den haft sina ljusglimtar. Och alldeles när jag tänkte stänga av datorn och gå till sängs så hamnade jag av en slump på en blogg som verkar handla om ingenting alls eller om allt, där det fanns en liten musikspelare. Och jag hade glömt hur bra Hoffmaestro & Chraa låter, jag hade glömt hur mycket liv det finns i deras musik. Så, nu kan jag gå och lägga mig och säga att den här dagen (som det nu återstår 8 minuter av) att den åtminstone slutade på ett alldeles lysande sätt.

Sov gott fina människor.


Alice i Underlandet

property of the big bad wolf

Vargen har patent på mitt ass.

Om han ville skulle han ha patent på hela mig. Om han ville och om han är sann och verklig och inte en saga utan på riktigt så har han allt av mig.

Men just nu är han borta. För två veckor sedan vinkade han till mig och sa ”vi ses i morgen.”

Jag vet inte var han är, jag vet inte varför han är borta eller vad som hänt eller om han någonsin kommer tillbaks eller vad han tänker och tycker om mig. Troligtvis är han borta på jobb. Förhoppningsvis har det inte hänt något. Hon tycker jag verkar lugn med tanke på att han är borta. Så klart jag är. För med jämna mellanrum plockar jag fram ett gammalt, sparat sms från honom och tröstar mig själv med hans ord; ”Men jeg kommer jo alltid tilbage til dig.”

Så jag är lugn. Och när han kommer tillbaks, så finns jag här för att överlämna ägarbeviset på bland annat min röv, och vad annat han kan tänka sig att ha hand om.



Alice i Underlandet

smuts

När han nu frågar om jag är kåt så svarar jag ärligt nej, och han blir förvånad, som vore det första gången jag inte säger ja. När jag tänker efter är det första gången. Jag svarar nej, och han blir förvånad, sedan frågar han om jag mår bra, om allt är okej, om det har hänt något. Jag vill gärna svara att inget är okej, att allt bara är förvirrat och grått, men vi har inte den sortens relation så jag berättar bara väldigt kort om min medicinering.

En av biverkningarna är att sexlusten minskar, men jag har inte ens ätit i två veckor, och jag tror inte min försvunna kåthet har med medicinen att göra, snarare med allting tunt omkring som plötsligt fått så skarpa konturer att jag inte längre kan bortse från min egen verklighet. Många vill ha en liten bit av Alice, men ingen vill ha allt. Sjukt avtändande.

Så han säger att han ska sluta prata kåthet och snusk med mig men jag saknar min kåthet förklarar jag och han skrattar men säger att jag, min kropp och min själ har en period nu som han inte vill förstöra, och det är väldigt fint sagt. Samtidigt vill jag svara att min kåthet och sexlust och drift behöver väckas, behöver ruskas om och jag vill skrika att jag alltid knullat mig bort från ångest och tankar och att det egentligen är vad som fattas mig; lite kuk. Men vi har inte den sortens relation, så jag svarar ingenting.

I need you to treat me like dirt.



Alice i Underlandet

tillägg

Han ska inte fjärta mer än mig.


Alice i Underlandet

Alice skriver önskelista

Jag borde egentligen ägna mig åt skolarbete, men jag kunde inte låta bli att längta och fundera lite. På vad? På den perfekta mannen. Jag menar, det är kanske lite orealistiskt att önska sig en man med vibrerande tunga i helikopterpropellshastighet, men å andra sidan, det är nog resten av vad jag vill ha också. Orealistiskt, alltså.

Jag vet inte, det kanske inte ens går att beskriva den perfekta mannen. Jag gör ett försök i alla fall.

Den perfekta mannen är minst 180 cm lång,
åtminstone över 30 år
vältränad men inte brytig
och har tillräckligt med kroppshår för att kallas manlig, men tillräckligt lite för att jag inte ska kvävas eller gå vilse vid utflykter.

Han tycker om att sola, men ligger inte och pressar i solarium. Han jobbar extra som brandman, så klart, och är en riktig handy-man. Han har ett extremt oralt behov och bryr sig mer om min njutning än sin egen (eftersom jag resonerar likadant). Han äter bara saker som får sperman att smaka gott.

I hans sällskap måste jag hela tiden använda meningar som: "Åh, men älskling, en TILL diamantring?" och "Vad sade du? Jag hör inte när du har munnen full av fitta."

Vidare är han naturligtvis bra på matlagning, städning, tvättning och strykning, och han har inte heller något emot att ge mig fotmassage när jag är lite sur och kinkig.

Egentligen är inget av det här särskilt viktigt eller något som jag kräver av mina män, det är mest bara en pastisch på singelkillens beskrivning av den perfekta kvinnan. Det slog mig nämligen när jag läste hans inlägg, som är oerhört smart skrivet och med glimten i ögat, att han blir anklagad för att vara typisk sexistisk mansgris medan en kvinna som skriver på samma sätt om en man förmodligen inte blir kallad sexist. Hon blir snarare liknad vid Bridget Jones.



Alice i Underlandet

Det finns inte längre i mig att skilja mellan dröm och vakenhet, allt är samma och lika i mitt huvud och allt jag skriver blir sådant jag redan skrivit, eller kanske drömt att jag formulerat. Så jag kopierar mig själv, skriver orden om och om igen, och det lurar en tanke någonstans om att tillräckligt många ord av hopp och fantasi kan bli verklighet. Snart.

Det är mörkt i rummet/drömmen, och dina ögon är svarta. Den blå färgen har för länge sedan flutit ut, bort från dig och in i mina ögon. Din kropp är tung under mina händer, massiv, och jag äter dig med mina fingrar, smakar på din hud med virvlade fingertoppar. Allt är verklighet här, jag känner din doft, smak, kropp, känner allt, håret under händerna, ögonbrynen under fingrarna, stängda ögonlock, ansiktets form, groparna i kinderna när du ler, hala tänder mellan mjuka läppar, jag känner din hals, ditt skinn och blodet som kokar under ytan.





Alice i Underlandet

Men jag blir så jävla trött på grådassig vardag och höst och liv, jag vill ha lek i mitt liv igen, jag vill ha skratt och ont i kinderna av för många leenden, jag vill ha ont i magen för att jag skrattat för mycket och vara så trött att jag egentligen inte orkar säga något mer men pratar ändå för att jag inte vill säga hej då. Jag vill ha barnslighet och total oseriöshet och lekfullhet och dunkande bas som studsar igång mig. Jag vill ha värme för jag fryser och jag skiter i allt, jag bara skiter i allt annat, alla omständigheter som vill ställa sig i vägen och all verklighet som vill måla världen svart, jag skiter i det mesta. Utom dig.




Alice i Underlandet

eh?

Egentligen hade jag inte tänkt posta något youtubeklipp alls idag, men så såg jag nedanstående bild medan jag lyssnade på Eek-a-mouse, och tänkte att jo, den här låten kan jag lägga upp (bara för moodraising) iställte för den där Buju Banton låten ("Boom bye bye") som jag inte tänkte lägga upp från början eftersom texten är så förkastlig.

Så. Nu vet ni.




Alice i Underlandet

message from the mothership

Jag har pimpat bloggen så att den mer ska spegla mitt nuvarande sinnestillstånd. Barnslig, blingad och bubbelgumsrosa. A la Britney. It´s Alice, bitch! Hahaha. Förmodligen är det bara jag som tycker det är skitkul med en pimpad hip-hop kanin, men jag svär, hans (hennes?) kaninhåla är mycket roligare att ramla ner i, åtminstone om man heter Alice.

Peace out.


Alice i Underlandet

Hvis nogen ser til ulven, må ni godt sige at han er savned.

Jag lever och pillren fyller sin funktion, känner mig mest som en zombie eller knarkare med konstant förstorade pupiller. Snart återvänder jag till de levande och börjar blogga normalt igen.


Alice i Underlandet